Nu slangde han det vida I salen in och qvad, "Skepp ser jag boljan rida; Den farden ar ej glad.
Man ser jag doden nara, Nu lagga de i land: Ock tvenne jattar bara De bleknade p strand."
{608} 4.
Utofver boljans spegel, Frn salen Jarl sg ned: "Det ar Ellidas segel, Och Frithiof, tror jag, med.
P gngan och p pannan, Knns Thorstens son igen: S blickar ingen annan I Nordens land som den."
5.
Frn dryckesbord held modig Sprang Atle Viking d: Svartskggig Berserk, blodig Ock grym at se upp.
"Nu, sad" han, vil jag profva, Hvad rycktet ment dermed, At Frithiof svard kann dofva; Och alldrig ber om fred."
6.
Och upp med honom sprungo Hanns bistra kampar tolf: Med forhand luften stungo, Och svangde svard ock kolf.
De stormade mot stranden, Hvor trottadt drakskepp stod.
Men Frithiof satt sanden Ock talte kraft och mod.
7.
"Latt kunde jag dig falla,"
Shrek Atle med stort gny.
"Vill i ditt val dock stalla, Att kampa eller fly.
Men blott on fred du beder Fastan an kampe hrd, Jag som an van dig leder, Allt up til Jarlens grd."
8.
"Val ar jag trott af farden;"
Genmalte Frithiof vred, "Dock m vi profva svarden, Forr an jag tigger fred."
D sg man stlen ljunga, I solbrun kampehand; P Angurvadels tunga, Hvar runa stod i brand.
9.
Nu skiftas svardshugg dryga, Och drpslag hagla nu; Och begges skjoldar flyga, P samma gng itu.
De kampar utan tadel St dock i kredsen fast; Men skarpt bet Angurvadel, Och Atles klinga brast.
10.
"Mod svardlos man jag svanger,"
Sad Frithiof, "ei mitt svard."
Men lyster det dig langer, Vi profva annan fard.
Som vgor d on hosten, De begge storma an; Ock stllbekladda brosten, Sl tatt emot hvarann.
11.
De brottades som bjornar, Upp sitt fjall af sno; De spande hop som ornar, Utofver vredgad sjo.
Rodfastad klippa holle Vel knappast ut att st; Ock lummig jernek folle For mindre tag an s.
{609} 12.
Frn pannan svetten lackar, Och brostet hafves kallt; Och buskar, sten, ock backar, Uppsparkas ofver allt.
Med bafvan s.l.u.tet bida Stllkladde man strand; Det brottandet var vida Beromdt i Nordens land.
13.
Til s.l.u.t dock Frithiof fallde Sin fiende til jord, Hann knat mod brostet stallde, Och tallte vredens ord, "Blott nu mitt svard jag hade, Du svarte Berserksskagg, Jag genom lifvet lade, P dig den hva.s.sa agg.
14.
"Det skal ei hinder bringa,"
Sad Atle stolt i hg, "G du, ock ta din klinga, Jag licgar som jag lg.
Den ena, som den andra, Skal engng Valhall se: Idag skal jag val vandra; I morgon du kanske."
15.
Ei lange Frithiof drojde; Den lek han s.l.u.ta vill: Han Angurvadel hojde; Men Atle lg dock still.
Det rorde hjeltens sinne; Sin vrede d hann band; Holl midt i huggett inne, Ock tog den fallnes hand.
THE END.
LONDON: Printed by SAMUEL BENTLEY & CO., Bangor House, Shoe Lane.
NOTES
[1] Qu. the people of _Euten_, in Holstein.
[2] Zeus, p. 591.
[3] From Zeuss, _v. v. Frisii, Chauci_.
[4] The chief works in the two dialects or languages.
[5] Probably, for reasons, too long to enter upon, those of Grutungs and Tervings; this latter pointing to Thuringia, the present provincial dialect of which tract was stated, even by Michaelis, to be more like the Moeso-Gothic than any other dialect of Germany.
[6] Nearly a.n.a.logous to _Ostro_-goth, and _Visi_-goth.
[7] The meaning of these terms is explained in -- 90-92. The order of the cases and genders is from Rask. It is certainly more natural than the usual one.
[8] Compare with the Anglo-Saxon adjectives in -- 85.
[9] Compare with the Anglo-Saxon adjectives in -- 85.
[10] The syllables _vulg-_, and _Belg-_, are quite as much alike as _Teuton-_, and _Deut-sch_; yet how unreasonable it would be for an Englishman to argue that he was a descendant of the _Belgae_ because he spoke the _Vulgar_ Tongue. _Mutatis mutandis_, however, this is the exact argument of nine out of ten of the German writers.
[11] Tacitus, De Mor. Germ. 40.